Vad vore livet utan barn

Hej igen!

Hemma har jag en 4,5-åring med mycket energi och mycket nyfikenhet.
Det är oftast helt underbart, men ibland känner man sig som en dålig mamma.
Man kommer hem först 17.30, då måste man laga mat, han hamnar framför tv:n, sen äter vi och sen går han och lägger sig, och i bästa fall hinner vi iaf med en saga.

Men förra terminen var han iaf hemma mycket. Precis när vi hade flyttat till huset, och hans närmaste vänner var långt borta. Han var så frustrerad, hade svårt att leka själv och gick emellanåt pappa Andreas på nerverna, när han inte kunde leka själv. Nu är han ist 50 h på dagis, då vi badå jobbar en bit bort, åt olika håll och behöver jobba heltid.

Jaja, man ska väl bara vara nöjd med att han trivs och att det fungerar, ett annat år blir det annorlunda!

Han är en fantastisk kille och på helgerna får vi ge honom mer tid, inte sant!

kram