Har ni någon gång känt att ni inte räcker till?
Ja,det har väl alla.
Har ni känt att ni är sura och frustrerade helt omotiverat(eller inte helt, men delvis) och att ni är OTREVLIGA MOT DEM I ER OMGIVNING UTAN ANLEDNNG?
Ja, förmodligen.
Men för tillfället känner jag bara att jag är trött på mig själv. I fredags och igår var jag glad, men det har liksom runnit av mig. jag skriker på Ludwig och surar mot Andreas.
Jag är frustrerad, på alla sätt, känner mig otillräcklig, oförmögen och ointressant ocg dessutom i mitt livs sämsta form på alla sätt.
Jag är också frustrerad över att jag inte får de bekräftelsen hemma, varför måste det vara så styrt och utmattat?
Jaja, det går väl över. Jag ska försöka tänka positivt.
Vad ska jag göra?
kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ring mig!
Allt blir bra sá smánigom jag lovar...Jag har precis likadana veckor dá jag hatar att Martin är borta alltid, men du är en sá bra människa och alla uppskattar dig!!
Hoppas det värmde lite i alla fall!
Saknar dig!
Kramar, Sofie
Tack!
Det värmde verkligen.
Det känns bättre nu, men samtidigt fick jag veta att jag kanske inte har jobb till hösten heller;-(
Tusen tack för de värmande orden.
Saknar dig här. Skulle vilja kunna träffa dig oftare.
kram
Men gumman! Hur är det med dig? Hör av dig om du behöver prata! Saknar dig! Kram
Hej Ida
Tack för omtanken.
Jag försökte ringa igår, men du var nog och dansade.
Idag kommer Niklas, vi ska spela Rugby och äta på Rumpan Bar.
Längtar tills jag får träffa dig.
kram kram
Skicka en kommentar